Bara en tanke…

Varför säga att be hjälper men däremot inte att bära röda tröjor. I så fall gör faktiskt bägge två lika stor nytta. Man visar sitt stöd för människorna i Burma på två olika sätt men med samma syfte. Och ju fler som gör det runt om i världen så finns det en chans det hörsammas in till Burma.

Det räcker en i Burma snappar upp att utomlands så visas det stöd via olika manifestationer så kan det sprida sig. Det inger hopp. När sådana förhållanden som dessa råder så är hopp oerhört viktigt.

…Bara en tanke

≡

Ett inlägg för Burma

 

Det har hänt förr.

Människor visar att de inte längre vill leva med de som förtrycker dem.

Det har hänt förr.

Förtryckarna har fått vika hädan.

Det har hänt förr.

Demokratin har vunnit och folket kan välja sin regering själva

Så låt det hända – igen.

För Burma!

Läs dessutom Margareths blog och uppmaning

Materialisering

Det svåra är inte att finna en idè,

Det svåra är att formatera om den till noter

Man vet aldrig när det händer, att plötsligt lyckas man få ner den musikaliska tanken på det tomma partituret. Och när det väl kommer så hinner man knappt med. Allt går oerhört fort. Plötsligt ligger där flera minuter musik. Man har varit i stämning. I en annan värld.

Har man väl lyckats med detta kommer den andra fasen dagarna efter. Tvivlen på dess duglighet. Man börjar radera. Stundom handlar det om bara några takter som inte fungerar, som måste ändras. Det kan ändå ta flera månader. För man vet aldrig när ”materialiseringen” av idèn lyckas komma åter. I denna strid är man alltid ensam.

≡

Ljust bröd eller ej

Dagens viktigaste diskussion behandlade huruvida sesamfrövetekakor är ljust bröd eller ej. Småaktigt, verkligen. Så jag gick och manglade i två timmar.

Måste vara knäpp för jag längtar till måndagen och studierna igen…

Ja…vilken händelserik lördag!

≡

Saker som gör en arg

Om någon har sådana smärtor i nacken att denne spyr, då har man ont är min uppfattning. Det spelar dock ingen roll som det ligger till i min del av Sverige, för på fredagar jobbar de inte och det finns för få av dem som kan hjälpa.

Och de som annonserar och säger att de tar emot ”akutfall” visar sig vara upptagna 2 veckor framåt.

Hur fungerar detta egentligen?

På svt 2 gick en föreläsning idag som tog upp hur Sverige hamnar efter och saknar kraft att skapa idèer och bra lösningar. Det vore dags att ändra på detta! Det finns dock en, ursäkta uttrycket, jävla hållhake, och det är att om man klagar på arbetssituationen på sin arbetsplats så riskerar man att få en tuff tillvaro. Speciellt om det handlar om situationer där den ena parten skall undervisa den andra parten. Det finns liksom redan från början ett underläge. Och ju mindre denna arbetsplats är desto svårare är det att komma ur detta helskinnad. Det har skett redan tidigare.

Det är det typiska faktiskt! Du är körd om du säger emot, för det är undermenat att du inte är kvalificerad att kunna klaga på vissa saker och ting och gör du det så blir det problem. Men på ett sådant där fult sätt som blir hiskeligt svårt att hantera. Och sker detta innan du ens har kommit ut på arbetslivet och inom ett område där personerna ofta träffar varandra kan man räkna med grus i karriärmaskineriet.

Det var egentligen två saker detta; kiropraktik och skola. Och stundtals gör det en arg. Samt ger en känsla av maktlöshet.

≡

Man måste fullborda saker och ting

Ibland känns det som man skulle kunna sitta och prata med vissa personer hur länge som helst om vad som helst. Det vill aldrig ta slut. Och sådana trevliga konversationer vill man inte fullborda.

Men ibland blir man lite orolig för att det är en själv som tjôtar och den andre bara väntar på att man är klar. Det är nackdelen med msn, inte lika lätt avläsa utifall den andre är trött på en hihi.

För övrigt är det på väg mot berget nu igen. Om vi får klart här hemma i helgen det andra rummet (förutom takpanelen) så är det riktigt bra!

Vet inte om ni upplevt det, men ha byggmateriel och verktyg ståendes i hemmet i ca 10 år kan vara rätt frustrerande. Något ofullbordat träter alltid på en, särskilt när det behöver bli klart!

≡

Alexander Borodin

Alexander Borodin är alltid en frisk fläkt i musikvärlden.

Med kopiösa mängder melodier och fantastisk känsla

Ett mycket vackert exempel är hans andra stråkkvartett, ur vilken många har hört den tredje satsen, Notturno. Stråkkvartetten skrev Alexander till sin fru Khatarina och vacker är kvartetten verkligen.

Musik som passar bra på sena kvällskvisten!

≡

Bergochdalbana

Känslomässigt är allting rena hang-overn. Ena stunden njuter jag av livet och alla människor omkring för att i nästa stund se allt i svart.

Och detta svarta vet jag inte riktigt vad det är. Jag har ingen riktigt nära vän, kanske är det det som saknas. Någon jag litar fullkomligt på att kunna prata med.

Det fanns en tid när jag pratade ganska öppenhjärtligt med vissa men de människorna visade sig inte vara de jag trodde. Min reserverade hållning till andra om mig själv har vuxit med tiden. Men ändå gillar jag att umgås med andra, samtidigt som det där andra ligger i bakhuvudet.

Något annat är att oerhört få av mina bekanta gillar mina intressen. Av någon konstig anledning är de flesta av mina vänner personer med helt andra intressen… det är både roligt och mindre kul.

Sen vet jag inte hur många som klarar av detta med att jag ibland är väldigt pratglad och humoristisk för att kanske nästa dag bli ”norrländskt tystsam”. Desto mer sitter jag och skriver så här…

Såna här tankar höll mig vaken i flera timmar inatt.

Wandererfantasie av Franz Schubert

≡