Alfred Brendel slutar

Det var länge sedan jag skrev här. Eller skrev överhuvudtaget faktiskt.

På den andra sidan har jag gått in ibland men inte haft någon konkret plan på vad jag skulle skriva. Men varje gång ser man i rollen till höger dessa ändlösa arga diskussioner som ger en knut i magen. Då har viljan att själv skriva något tynat bort.

I början av veckan stod ett tranpar på åkern här utanför och konverserade. De trumpetade med nästan konstant 10 sekunders mellanrum. Då trodde man att våren började komma igång ordentligt, men vintern hade ännu inte sagt det lilla den ville ha sagt detta år. Och så kom den på besök åter.

Fått nys om att en mycket duktig pianist vid namn Alfred Brendel ska sluta spela, han har spelat i ungefär 60 år och har gett en massa fina inspelningar till eftervärlden.

Det finns omkring 300 inspelade filer att lyssna till på den här sidan med Brendel. Jag gillar främst hans Schubertspelningar, men även Beethoven gör han bra.

≡

En afton med Bettan

Intärnäät krånglar lite men det ska väl ordna sig.

Försökt plugga och hålla på med det uråldriga QBasic som vi fått som läxa att göra funktioner i. Det är inte lätt. Det är rent ut sagt omöjligt. Det känns dessutom onödigt för QBasic används ohyggligt sällan enligt lärarens eget utsago men av någon anledning ska det kunnas.

Nästa veckas helg blir det en liten tripp iväg med kamraterna (förhoppningsvis) och det ska bli skönt. Det vill säga, komma från vardagslunket.

I övrigt har dagen bestått av dataknas och friidrott. Det gick för bra för Holm till en början, på 2.35 sade maggropen att nu smäller det, för de andra alltså. Maggropar är sådana man inte vill tro men oftast får rätt. Efteråt vill de gärna ha en bit mat också )

Lyssnat på lite Beethoven under dagen. På sådant jag inte hör så ofta och det är en liten trevlig pianosonat i F-dur. F-dur är en bra tonart för skandinaver, den passar bra för våra stämningar och naturskildringar när det ska låta sådär romantiskt och claire obscure. Men nu är det en f-dur i Bettans stil och det går faktiskt lika bra det också. Den avhandlades i någon Svenska Dagbladet-recension för nån tid sedan, givetvis fick inspelningen toppbetyg, det får det mesta i klassisk musikväg i den tidningen.

Hur bra den här inspelningen är i recensenters tycke vet jag inte, men jag trivs med den och det räcker ju gott för mig (Nu vet jag dock att Alfred Brendel är ansedd som en av pianohistoriens främsta så fick vi det sagt…)!

Recensioner ska man inte ta allt för hårt, så t.ex de ”Rullande stenarna” kan komma ihåg kommentaren ”Ingen har rest en staty för en kritiker”. Och de blev ju faktiskt inte utvisslade, det hände Anton Bruckner, och idag skulle ingen busvissla åt honom, allra minst en sketen kritiker.

≡