Tisdagsinsikt

Att släppa taget, det är så skönt ibland.

Att bara skita i saken.

För man vet att det kan inte bli värre.

Eller bättre heller för den delen.

Nu ska jag se om terpentindoften i det förra rummet var anledningen till de gågna veckornas aptitlöshet. Inte gick jag ner nåt i vikt trots radikalt minskat intag av föda. Terpentininhalering är ingen bra bantningsmetod således ;o)

God natt…

≡

Måndagsinsikter

…mitt humör lyckas bli på topp när alla andra faller ner i mulenheten och tvärtom.

…kan bara hoppas Kina börjar agera i Burmafrågan.

…att ”bloggparta” finner jag roligare än försöka trängas i stadens dansställe. Jag pratar hellre och har roligt på en blogg än försöker undvika bli golvad av armbågarna från den där enorma människan brevid mig på dansgolvet *S*

…poliser berömmer min ”fina gamla golf” - min golf!? Jisses, det är mer jobb med den än restaurering av Wasaskeppet!

…vår lärare har ännu inte svarat på mailen..lektionen är imorgon!

…jag har tråkigt den här kvällen!!

≡

Ljust bröd eller ej

Dagens viktigaste diskussion behandlade huruvida sesamfrövetekakor är ljust bröd eller ej. Småaktigt, verkligen. Så jag gick och manglade i två timmar.

Måste vara knäpp för jag längtar till måndagen och studierna igen…

Ja…vilken händelserik lördag!

≡

Saker som gör en arg

Om någon har sådana smärtor i nacken att denne spyr, då har man ont är min uppfattning. Det spelar dock ingen roll som det ligger till i min del av Sverige, för på fredagar jobbar de inte och det finns för få av dem som kan hjälpa.

Och de som annonserar och säger att de tar emot ”akutfall” visar sig vara upptagna 2 veckor framåt.

Hur fungerar detta egentligen?

På svt 2 gick en föreläsning idag som tog upp hur Sverige hamnar efter och saknar kraft att skapa idèer och bra lösningar. Det vore dags att ändra på detta! Det finns dock en, ursäkta uttrycket, jävla hållhake, och det är att om man klagar på arbetssituationen på sin arbetsplats så riskerar man att få en tuff tillvaro. Speciellt om det handlar om situationer där den ena parten skall undervisa den andra parten. Det finns liksom redan från början ett underläge. Och ju mindre denna arbetsplats är desto svårare är det att komma ur detta helskinnad. Det har skett redan tidigare.

Det är det typiska faktiskt! Du är körd om du säger emot, för det är undermenat att du inte är kvalificerad att kunna klaga på vissa saker och ting och gör du det så blir det problem. Men på ett sådant där fult sätt som blir hiskeligt svårt att hantera. Och sker detta innan du ens har kommit ut på arbetslivet och inom ett område där personerna ofta träffar varandra kan man räkna med grus i karriärmaskineriet.

Det var egentligen två saker detta; kiropraktik och skola. Och stundtals gör det en arg. Samt ger en känsla av maktlöshet.

≡

En afton med Bettan

Intärnäät krånglar lite men det ska väl ordna sig.

Försökt plugga och hålla på med det uråldriga QBasic som vi fått som läxa att göra funktioner i. Det är inte lätt. Det är rent ut sagt omöjligt. Det känns dessutom onödigt för QBasic används ohyggligt sällan enligt lärarens eget utsago men av någon anledning ska det kunnas.

Nästa veckas helg blir det en liten tripp iväg med kamraterna (förhoppningsvis) och det ska bli skönt. Det vill säga, komma från vardagslunket.

I övrigt har dagen bestått av dataknas och friidrott. Det gick för bra för Holm till en början, på 2.35 sade maggropen att nu smäller det, för de andra alltså. Maggropar är sådana man inte vill tro men oftast får rätt. Efteråt vill de gärna ha en bit mat också )

Lyssnat på lite Beethoven under dagen. På sådant jag inte hör så ofta och det är en liten trevlig pianosonat i F-dur. F-dur är en bra tonart för skandinaver, den passar bra för våra stämningar och naturskildringar när det ska låta sådär romantiskt och claire obscure. Men nu är det en f-dur i Bettans stil och det går faktiskt lika bra det också. Den avhandlades i någon Svenska Dagbladet-recension för nån tid sedan, givetvis fick inspelningen toppbetyg, det får det mesta i klassisk musikväg i den tidningen.

Hur bra den här inspelningen är i recensenters tycke vet jag inte, men jag trivs med den och det räcker ju gott för mig (Nu vet jag dock att Alfred Brendel är ansedd som en av pianohistoriens främsta så fick vi det sagt…)!

Recensioner ska man inte ta allt för hårt, så t.ex de ”Rullande stenarna” kan komma ihåg kommentaren ”Ingen har rest en staty för en kritiker”. Och de blev ju faktiskt inte utvisslade, det hände Anton Bruckner, och idag skulle ingen busvissla åt honom, allra minst en sketen kritiker.

≡

Det kanske känns bättre efter detta inlägg

Det är en sån där dag.

Skoldagen är lång och fylld av tråkigt lyssnande på något som verkar helt obegripligt. 7 tmmar av att försöka förstå data.

Och när man kommer hem möts man av dessa blickar och miner som säger ”skola är väl att bara lata sig!?”

Spelar ingen roll att man hållit på med skola nästan 10 timmar totalt.

Dessutom går tjurighet i arv, från mor till son.

Så nu ska jag fortsätta…med skola.

Pissdag.

≡